Taru

Solen stiger, det är tidigt på morgonen. Hon smyger sig upp så att ingen skall vakna, hon går till sin båge och sitt koger med pilar. Precis fyllt 17 och nästan fullärd jägare. Hon började skjuta vid 9 års ålder. Hon tog ofta sin fars båge och var ute i skogen i timmar. När hennes far upptäckte detta var hon 11 och redan mycket duktig. Hennes farfar kom till gården varje sommar för att hjälpa till och fick då i uppdrag att lära henne skjuta på riktigt. Sommaren hon fyllde 13 kom hennes farfar med en pressent. Hon trode hon visste vad det var med tanke på form och vikt. Men hon kunde aldrig gissa hur vacker den var. Alviskt snide, metall skenor längst ut på lemmarna och inristat med alviska tecken "En mästares båge" Och under det står det "Taru". Det är med denna storslagna gåva som hon lär sig allvaret och konsten i att skjuta med pil och båge. Hon är ute i skogen för att jaga frukost. Efter ett par timmars sökande hitter hon några harar som skuttar runt. Hon drar tyst upp en pil och spänner försiktigt bågen. Hon siktar och skjuter, ett snabbt vinande och en hare faller död ner. Innan dom andra hinner reagera så drar hon en pil till och skuter på nästa. Nöjd med sin fångst drar hon sig hem för att servera familjen nygrillad hare till frukost. När hon kommer till kanten av skogen ser hon rök som stiger från det håll huset ligger. Hon skyndar sig dit och ser att hela huset står i lågor...